Den amerikanska regeringen vänder sig i allt högre grad till artificiell intelligens för att omforma sitt tillvägagångssätt för global diplomati och konfliktlösning, med betydande konsekvenser för den nationella säkerhetsstrategin.
Vid Center for Strategic and International Studies (CSIS) i Washington D.C. är forskare vid Futures Lab pionjärer inom AI-tillämpningar i diplomatiska sammanhang, med finansiering från Pentagonens Chief Digital and Artificial Intelligence Office. Labbet experimenterar med stora språkmodeller som ChatGPT och DeepSeek för att ta sig an komplexa frågor om krig och fred, och går därmed bortom AI:s traditionella diplomatiska roller inom talarskrivning och administrativa uppgifter.
Ett av labbets flaggskeppsinitiativ, "Strategic Headwinds", demonstrerar AI:s potential vid fredsförhandlingar. Programmet utvecklades genom att träna AI-modeller på hundratals historiska fredsavtal tillsammans med aktuella nyhetsartiklar som beskriver förhandlingspositioner i Ukraina-konflikten. Systemet identifierar möjliga områden för samförstånd som kan leda till eldupphör och erbjuder diplomater datadrivna insikter som annars kan förbli dolda.
"Man kan till slut tänka sig att AI påbörjar själva förhandlingen... och att den mänskliga förhandlaren säger: 'Okej, bra, nu löser vi de sista bitarna'," föreslår Andrew Moore, adjungerad senior fellow vid Center for a New American Security, som ser framför sig att AI-verktyg så småningom kan simulera utländska ledare för att hjälpa diplomater testa krisreaktioner.
Dessa teknologier står dock inför betydande begränsningar. Andrew Reddie, grundare av Berkeley Risk and Security Lab, varnar för informationsasymmetri: "USA:s motståndare har en betydande fördel eftersom vi publicerar allt... och det gör inte de." Denna transparensskillnad kan potentiellt utnyttjas av länder med mindre öppna informationsmiljöer.
Experter påpekar också att AI-system har svårt med nya situationer. "Om du verkligen tror att din geopolitiska utmaning är en svart svan, kommer AI-verktyg inte vara till någon nytta för dig," säger Reddie och understryker AI:s beroende av historiska mönster.
Försvars- och utrikesdepartementen genomför egna AI-experiment, vilket signalerar ett bredare institutionellt skifte mot beräknande diplomati. Benjamin Jensen vid CSIS konstaterar att dessa system behöver specialiserad träning för att förstå diplomatiskt språk, och nämner exempel där AI-modeller misstolkat begrepp som "avskräckning i Arktis" med oavsiktligt komiska resultat.
I takt med att dessa teknologier mognar står beslutsfattare inför ett avgörande val om AI:s roll i amerikansk utrikespolitik: kommer det att bli en ovärderlig diplomatisk assistent som tillför nyanserade insikter, eller bara ytterligare ett digitalt verktyg med begränsat praktiskt värde? Svaret kommer sannolikt att forma USA:s diplomatiska strategi under årtionden framöver.